Den efterlängtade helgen var här. Innan helgen gick vi första veckan i skolan. Riktigt skönt att få träffa alla vänner och de nya som har börjat. Alla nya ettor med lika mycket cross i blodet kom snabbt in i gänget. Sånt jävla skönt gäng var vi nu.
Jag tror alla såg framimot västerås SM. Särskilt jag eftersom det är nästan som en hemmabana för mig. Allt var så klockrent på lördagens kval. Banan var helt perfekt samt det otroligt sköna vädret, tror jag inte såg några sura miner på hela dagen.
Det börjar regna under natten till söndagens finaler. Men jag visste att de kommer inte drabba mig. Satte en 4e tid på träningen. Självförtroendet höjdes och jag såg framemot finalheat.
Då vänder allt. De blir en startkrasch i första heatet, Där Johan Remmelg blir allvarligt skadad. Ambulans personal börjar snabbt med lung och hjärträddning. Dom får aldrig igång Johan. Johan som jag vet alltid är glad, som aldrig skulle göra någon något ont, en sån jäkla skön grabb! Det har nu gått mer än ett dygn, jag kan inte fatta att han är borta. Allt känns så tragiskt. Att en har lämnat mxgym gänget går inte beskriva känslan. FAN, varför?
Tanken har gått i huvudet vad man håller på med. Ska man fortsätta med cross eller inte? Men helt ärligt så kan jag inte sluta med cross. Jag är uppväxt med cross. Känns som jag lever för cross. Jag sover, äter, tränar för motocross. Jag tror inte heller Johan vill att alla ska sluta köra cross.
Men just nu känns allt dystert. Tänker på Johan. Johan kommer aldrig glömmas bort. Tänker också väldigt mycket på hans familj. Du var en riktigt grym kille. Rest in Peace.